måndag, februari 06, 2017

Mentala spärrar

3 veckor har nu gått, sedan jag opererade käken!
Det börjar gå åt rätt håll med några steg framåt, även om vissa dagar känns som 3 steg tillbaka ibland. :-/
Är på kontroll och uppföljning 1 gång i veckan i Umeå, och nu senast fick jag en stor "klädnypa" som jag ska börja pressa upp käken med, 10 uppressningar i 10 sek x 3 gånger per dag. Jobbigt ;-)

Har inte "tränat" sedan förra måndagen.
Provade då att börja lite lätt med styrketräning (med bara stången), men jag fick så jäääkulskt ont i käken efteråt så jag har fortsatt med att vila mig iform ;-)
Förmodligen pressade jag käken under passet utan att jag visste om det, så det får ligga på hyllan ett tag till.

Det blir som en mental spärr......
Jag VILL styrketräna. Men jag kan inte. Och jag..... kommer mig inte för! På något sätt. Jobbigt att starta upp eller vad det nu kan va..... jobbigt att måsta byta om, börja svettas å allt det där... Blir som ett jättestort hinder som man inte tar sig över; när det egentligen bara handlar om att BYTA OM - BÖRJA TRÄNA!
För när man väl startat upp ett pass, så känns det som ett enda stort lyckorus och man vill nästan aldrig sluta!!
Det är väldigt intressant det där med mentala spärrar!


Idag försökte jag komma runt den där mentala spärren med att styrketräna (eftersom jag dras åt olika håll då jag INTE KAN styrketräna egeeentligen, men jag vill, men jag....ja ni fattar).
Då får jag helt enkelt ta å göra någonting annat; nånting som jag KAN utföra!

Det är ju som "bara" att riva ner den stora muren man har i hjärnan, som ringar in det "omöjliga" träningspasset, bricka för bricka...... Ändra innehållet (byter ut styrketräningen mot nånting annat) och  murar en gångväg dit - istället för en vägg runt det hela!

Sååå...... minuterna efter tog jag mig ut på en promenad och var hemma 1 timme senare, med 6 km gjorda.
Käken klarade sig bra, tänkte på att slappna av och göra avslappningsövningar med käken medan jag gick.
Dock så krånglar mina höfter (EDS-helvetet) med att luxurera och subluxurera (hoppa ur läge, och ibland stanna där), vilket gjorde att jag fick stanna och försöka knäcka till höften några gånger under färden.

Men heey, jag rev muren och kom mig ut ;-)
Såhär efteråt var det verkligen en skön känsla!
Jag har varit "instängd" här hemma i 3 veckor, inte fått prata och inte fått äta (som vanligt folk), och nu ÄNTLIGEN fick jag ett litet ljus i min annars så instängda tunnel ;-)  (låter kanske värre än det är hihi).
Det var riktigt najs med andra ord ;-)

Hopp in i duschen och se glad ut :-D


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar